I somras besökte jag Villa Muramaris, som ligger vid kusten
strax norr om Visby. Där fick jag följande historia berättad för mig. Muramaris
är ett konstnärshem från början av sekelskiftet, som uppfördes av Ellen von
Hallwyl och Johnny Roosval, i syfte att vara deras hemliga oas där de äntligen
kunde bygga upp sin relation och sina respektive karriärer.
Ellen von Hallwyl var nämligen tidigare gift med Henrik de
Maré, ett äktenskap som var arrangerat av Ellens mamma efter den tidens normer.
Ellen och Henrik fick tillsammans sonen Rolf de Maré, men i övrigt var
äktenskapet nästintill kärlekslöst: Ellen var en konstnärssjäl som var oerhört
begåvad vad gällde teckning och skulptering, dessutom var hon en kvinna med
starka åsikter om världen runt omkring henne, och dessa kvalitéter var inte
något som Henrik de Maré var särskilt intresserad av, utan var snarare av den
åsikten att en kvinnas uppgift i livet var att vara en god moder och hustru.
När den lilla familjen flyttade till Berlin efter att Henrik
hade fått en tjänst som militärattaché anställdes den då 21-årige
konststudenten Johnny Roosval som informator till sonen Rolf. Ellen och Johnny
insåg snart att de hade väldigt mycket gemensamt och att de trivdes i varandras
sällskap, och de utvecklade så småningom en kärleksrelation, som uppenbarligen
hade väldigt många förbjudna aspekter.
När relationen blev offentlig sågs det som en stor skandal
och familjen von Hallwyl försköt också Ellen: hon hade alltså varit otrogen mot
sin man och skulle nu skilja sig för att kunna gifta om sig med en tolv år
yngre man, som dessutom var sonens lärare, utan någon som helst social status.
Skilsmässan avslutades med att Henrik de Maré fick vårdnaden om sonen Rolf, och
Ellen hade alltså offrat allt för att kunna vara med Johnny: hon blev av med
sin ekonomiska trygghet och bekantskapskrets, hon tappade kontakten med sin
familj och hennes son ville inte veta av henne då han kände sig sviken och
bortvald. Å andra sidan kunde hon nu fokusera på att utveckla sitt konstnärskap
och fick alltså senare möjligheten att bygga upp Muramaris tillsammans med
Johnny. Hon studerade bl.a. för Carl Milles och ägnade större delen av livet åt
att skulptera, varav flera skulpturer finns bevarade på Muramaris.
Muramaris sett från vägen. Huset används delvis som privatbostad, därför står det en marsvinsbur placerad på tomten och känner historiens vingslag.
Spisen inne i huvudbyggnaden. Den är skapad av Ellen och är huggen direkt på plats, varefter resten av huset är byggt runt den.
Ordet "Muramaris" är sammansatt av "mura" som betyder härden och "maris" som betyder havet, d.v.s. härden vid havet/den trygga platsen vid havet.
Och även om man har totalt ointresserad av oövervinnbar kärlek och fascinerande konsthistoria så kan man i vart fall uppskatta den vackra rosenträdgården.
Ellen von Hallwyl var onekligen före sin tid, men det måste
ha blåst ensamt där uppe på toppen. När jag besökte Muramaris pågick en
utställning inne i byggnaden, där en konstnärinna hade valt ut citat från brev
som Ellen skrev till Johnny, och flera av dessa vittnar just om denna ensamhet
och utsatthet hon kände.
Det här är verkligen en vacker historia och jag älskar också Muramaris. Nu har det brunnit ner, men historien lever vidare.
SvaraRaderaVäldigt fint blogginlägg.
Ja, man får vara glad för att den fina historien lever kvar trots att byggnaden är borta. Jag läste dock att ägarna planerar att bygga upp det igen - håll tummarna! Och tack!
Radera