måndag 17 september 2012

Villa Muramaris


I somras besökte jag Villa Muramaris, som ligger vid kusten strax norr om Visby. Där fick jag följande historia berättad för mig. Muramaris är ett konstnärshem från början av sekelskiftet, som uppfördes av Ellen von Hallwyl och Johnny Roosval, i syfte att vara deras hemliga oas där de äntligen kunde bygga upp sin relation och sina respektive karriärer.
Ellen von Hallwyl var nämligen tidigare gift med Henrik de Maré, ett äktenskap som var arrangerat av Ellens mamma efter den tidens normer. Ellen och Henrik fick tillsammans sonen Rolf de Maré, men i övrigt var äktenskapet nästintill kärlekslöst: Ellen var en konstnärssjäl som var oerhört begåvad vad gällde teckning och skulptering, dessutom var hon en kvinna med starka åsikter om världen runt omkring henne, och dessa kvalitéter var inte något som Henrik de Maré var särskilt intresserad av, utan var snarare av den åsikten att en kvinnas uppgift i livet var att vara en god moder och hustru.
När den lilla familjen flyttade till Berlin efter att Henrik hade fått en tjänst som militärattaché anställdes den då 21-årige konststudenten Johnny Roosval som informator till sonen Rolf. Ellen och Johnny insåg snart att de hade väldigt mycket gemensamt och att de trivdes i varandras sällskap, och de utvecklade så småningom en kärleksrelation, som uppenbarligen hade väldigt många förbjudna aspekter.
När relationen blev offentlig sågs det som en stor skandal och familjen von Hallwyl försköt också Ellen: hon hade alltså varit otrogen mot sin man och skulle nu skilja sig för att kunna gifta om sig med en tolv år yngre man, som dessutom var sonens lärare, utan någon som helst social status. Skilsmässan avslutades med att Henrik de Maré fick vårdnaden om sonen Rolf, och Ellen hade alltså offrat allt för att kunna vara med Johnny: hon blev av med sin ekonomiska trygghet och bekantskapskrets, hon tappade kontakten med sin familj och hennes son ville inte veta av henne då han kände sig sviken och bortvald. Å andra sidan kunde hon nu fokusera på att utveckla sitt konstnärskap och fick alltså senare möjligheten att bygga upp Muramaris tillsammans med Johnny. Hon studerade bl.a. för Carl Milles och ägnade större delen av livet åt att skulptera, varav flera skulpturer finns bevarade på Muramaris.

 Muramaris sett från vägen. Huset används delvis som privatbostad, därför står det en marsvinsbur placerad på tomten och känner historiens vingslag.


Spisen inne i huvudbyggnaden. Den är skapad av Ellen och är huggen direkt på plats, varefter resten av huset är byggt runt den. 
Ordet "Muramaris" är sammansatt av "mura" som betyder härden och "maris" som betyder havet, d.v.s. härden vid havet/den trygga platsen vid havet.


Och även om man har totalt ointresserad av oövervinnbar kärlek och fascinerande konsthistoria så kan man i vart fall uppskatta den vackra rosenträdgården.


Ellen von Hallwyl var onekligen före sin tid, men det måste ha blåst ensamt där uppe på toppen. När jag besökte Muramaris pågick en utställning inne i byggnaden, där en konstnärinna hade valt ut citat från brev som Ellen skrev till Johnny, och flera av dessa vittnar just om denna ensamhet och utsatthet hon kände.

























2 kommentarer:

  1. Det här är verkligen en vacker historia och jag älskar också Muramaris. Nu har det brunnit ner, men historien lever vidare.
    Väldigt fint blogginlägg.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, man får vara glad för att den fina historien lever kvar trots att byggnaden är borta. Jag läste dock att ägarna planerar att bygga upp det igen - håll tummarna! Och tack!

      Radera